Sven Stolpe

Sven Stolpe
	;
Biografía
Nacemento	24 de agosto de 1905 ; Katarina church parish, Suecia (en)
Morte	26 de agosto de 1996 (91 anos); Filipstad church parish, Suecia (en)
Datos persoais
País de nacionalidade	Suecia
Educación	Södra Latin (en)
Actividade
Campo de traballo	Actividade literaria, belas letras, ciencia da literatura, crítica literaria, literary translation (en) e xornalismo
Lugar de traballo	París
Ocupación	lingüista , crítico literario , tradutor , xornalista , escritor
Lingua	Lingua sueca
Familia
Cónxuxe	Karin Stolpe
Fillos	Staffan Stolpe (en) , Lisette Schulman (pt) , Monica Rennerfelt (en)
Irmáns	Herman Stolpe (en) e Birger Stolpe (en)
	Premios (1989) Lotten von Kræmer Award (en) ; Professor (en) ;
	Notes

Sven Stolpe, nado en Estocolmo o 24 de agosto de 1905 e finado en Filipstad o 26 de agosto de 1996, foi un escritor, tradutor, xornalista e crítico literario sueco.^[1] Era un intelectual moi activo e nos anos 1930 argumentou a favor do internacionalismo e en contra do esteticismo. Foi membro da organización Oxford Group, que avogaba por un "rearmamento moral e espiritual" e converteuse ao catolicismo en 1947.^[2]

Obra[editar | editar a fonte]

Två generationer (1929)
I dödens väntrum (1930)
Livsdyrkare: studier i modern primitivism (1931)
Den franska kulturen : en orientering (1932; con Ernst Rober Curtius)
Sigfrid Siwertz (1933)
Hjalmar Söderberg (1934)
Kristna falangen (1934)
Diktens frihet (1935)
Det svenska geniet och andra studier (1935)
Kristna falangen: franska essäer. Ny samling (1936)
Oxfordprofiler (1938)
I smältdegeln: Inlägg och skisser (1941)
Fem norrmän: Christopher Bruun, Eivind Berggrav, Arne Fjellbu, Ronald Fangen, Fredrik Ramm (1942)
General von Döbeln (1942; teatro)
Kvinnor i fångenskap (1943; teatro)
En dag skall gry (1944; teatro)
Excellensen (1944; teatro)
Vi behöver varann (1944; teatro)
Brott och straff (1945; teatro)
Francois Mauriac och andra essayer (1947)
Lätt, snabb och öm (1947)
Änglar och demoner: karikatyrer och skisser (1948)
Den glömda vägen (1949)
Stefan George och andra studier (1956)
Ungdom (1957)
Student -23 (1958)
Från stoicism till mystik: studier i drottning Kristinas maximer (1959)
Drottning Kristina (1960-1961)
Klara: komedi i fem akter (1962)
I dödens skugga (1962)
Tre franska författare: essäer om André Gide, François Mauriac, Georges Bernanos (1963)
Dag Hammarskjölds andliga väg (1964)
Låt mig berätta (1970)
Låt mig berätta mer, minnen och anekdoter (1971)
Svenska folkets litteraturhistoria (1972)
Memoarer (1974-1976)
Geijer : en essay (1976)
Birgitta i Sverige och i Rom (1976)
Tål ni höra mer? : minnen och anekdoter (1976)
Olof Lagercrantz (1980)
40 svenska författare (1980)
Livets löjen: glada minnen och bagateller (1983)
Nikolaj Berdjajev (1983)
Äventyr i Paris - och annorstädes: essayer av Sven Stolpe 1934-1974 (1984)
Mitt Värmland (1985)
Jeanne d'Arc: en biografi (1988)
Franciskus: lärjunge och diktare (1988)
Tal till vänner (1990)

Notas[editar | editar a fonte]

↑ http://ne.se/sven-stolpe Sven Stolpe
↑ "Copia arquivada". Arquivado dende o orixinal o 09 de outubro de 2011. Consultado o 22 de novembro de 2015.

Este artigo sobre literatura é, polo de agora, só un bosquexo. Traballa nel para axudar a contribuír a que a Galipedia mellore e medre.
Existen igualmente outros artigos relacionados con este tema nos que tamén podes contribuír.

[1] ttp://ne.se/sven-stolpe Sven Stolpe

[2] "Copia arquivada". Arquivado dende o orixinal o 09 de outubro de 2011. Consultado o 22 de novembro de 2015.

[1]

[2]