Theodor Kallifatides

Na Galipedia, a Wikipedia en galego.
Infotaula de personaTheodor Kallifatides (Θοδωρής Καλλιφατίδης)
Nome orixinal(el) Θοδωρής Καλλιφατίδης Editar o valor em Wikidata
Biografía
Nacemento12 de marzo do 1938
Molaoi, Grecia
Datos persoais
País de nacionalidadeGrega e sueca
Grupo étnicoGregos Editar o valor em Wikidata
EducaciónUniversidade de Estocolmo
Actividade
OcupaciónEscritor, guionista, dramaturgo
Período de actividadeSéculos XX e XXI
EmpregadorUniversidade de Estocolmo Editar o valor em Wikidata
LinguaSueco
Familia
FillosMarkus Kallifatides (en) Traducir Editar o valor em Wikidata
Premios

IMDB: nm0436004 Allmovie: p317235
Musicbrainz: b5fc8adb-c973-422e-9366-89a0ec3109c6 Discogs: 4055356 Editar o valor em Wikidata


Theodor Kallifatides (grego: Θοδωρής Καλλιφατίδης), nado en Molaoi o 12 de marzo do 1938, é un escritor sueco de orixe grega.[1][2]

Biografía[editar | editar a fonte]

Kallifatides naceu na vila de Molaoi, na rexión grega de Laconia, no ano 1938. O seu pai, Dimitrios Kallifatides, era un profesor orixinario do Ponto, e a súa nai, Antonia Kyriazakou, era natural de Molaoi. No 1946, a familia trasladouse a Atenas, onde Kallifatides fixo a secundaria.[3] Tamén foi estudante da escola de teatro de Karolo Koun.[3]

No 1964, emigrou a Suecia, onde vive dende entón. Licenciouse en Filosofía e, entre o 1969 e o 1972, foi profesor na Universidade de Estocolmo.[3] Tamén foi director da revista literaria Bonniers, do 1972 ao 1976.

Obra[editar | editar a fonte]

A literatura de Kallifatides adoita xirar arredor das súas experiencias en Grecia e como emigrante.[3] Malia debutar no 1969 como poeta, é recoñecido sobre todo polas súas novelas. Tamén escribiu ensaios de viaxe, obras de teatro e guións cinematográficos. Así mesmo, dirixiu varias películas. As súas obras recibiron numerosos premios, e foron traducidas a máis de vinte linguas.[3][4]

Bibliografía[editar | editar a fonte]

Poesía[editar | editar a fonte]

  • Minnet i exil: dikter (1969)
  • Tiden är inte oskyldig: dikter (1971)

Novelas[editar | editar a fonte]

Novelas independentes[editar | editar a fonte]

  • Utlänningar (1970)
  • Bönder och herrar (1973)
  • Plogen och svärdet (1975)
  • Den sena hemkomsten. Skisser från Grekland (1976)
  • Den grymma freden (1977)
  • Kärleken (1978)
  • Mitt Aten (1978)
  • En fallen ängel (1981)
  • Brännvin och rosor (1983)
  • Människor, skolböcker, minnen (1986)
  • Lustarnas herre (1986)
  • En lång dag i Athen (1989)
  • Sidospår (1991)
  • Vem var Gabriella Orlova? (1992)
  • Cypern: en resa till den heliga ön (1992)
  • Ett liv bland människor (1994)
  • Svenska texter (1994)
  • Det sista ljuset (1995)
  • Afrodites tårar: om gamla gudar och eviga människor (1996)
  • De sju timmarna i paradiset (1998)
  • För en kvinnas röst: en kärleksdikt (1999)
  • Ett nytt land utanför mitt fönster (2001)
  • En kvinna att älska (2003)
  • Herakles (2006)
  • Mödrar och söner (2007)
  • Vänner och älskare (2008)
  • Slump: kollektiv roman (2008)
  • Det gångna är inte en dröm (2010)
  • Brev till min dotter (2012)
  • Med sina läppars svalka (2014)
  • Ännu ett liv (2017)
  • Slaget om Troja (2018)

Triloxía policíaca Kristina Vendel[editar | editar a fonte]

  • Ett enkelt brott (2000)
  • Den sjätte passageraren (2002)
  • I hennes blick (2004)

Filmografía[editar | editar a fonte]

Como realizador y guionista

  • Kärleken (1980)

Como guionista

  • Jag heter Stelios (1972) de Johan Bergenstråhle

Notas[editar | editar a fonte]

  1. Apr 18; Greece, 2016 - Reading (2016-04-18). "Reading Greece: Theodor Kallifatides, the Greek Writer of the North". Greek News Agenda (en inglés). Consultado o 2023-12-20. 
  2. Nagy, Gregory; Stavrakopoulou, Anna (2004-06-01). Modern Greek Literature: Critical Essays (en inglés). Routledge. ISBN 978-1-135-57667-7. 
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 lecturalia.com. "Theodor Kallifatides: libros y biografía autor". Lecturalia (en castelán). Consultado o 2023-12-20. 
  4. "From Greece to Sweden and back – a few notes on Theodor Kallifatides". www.torch.ox.ac.uk (en inglés). Consultado o 2023-12-20. 

Véxase tamén[editar | editar a fonte]

Ligazóns externas[editar | editar a fonte]